Tidigare utgivna böcker:
Mellan köksfönstret och evigheten, (Brombergs 2006)
En varm och öppenhjärtig berättelse om kvinnors miförhållande till kärlek, vänskap och arbete över generationer. Efter mer än femtio år på denna jord börjar jag ana att människan behöver tre ben för att kunna stå stadigt. Två är för lite. Så svindlande lätt och utan förvarning kan vi bryta det ena, svisch, så står vi där utan förmåga att ta oss framåt en endaste tum. Eller hålla balansen ens i blickstilla tillstånd. Tre ben är det minsta vi kan förlita oss på. Sållar vi bort allt krafs och onödigt är de lätta att urskilja: Kärlek. Arbete. Vänskap. Det är vad vi behöver för att stå stadigt. Karin Thunbergs egen cancersjukdom blir den röda tråd som slingrar sig genom berättelsen, ända fram till den uppskjutna evigheten.
En dag ska jag berätta om mamma. (Brombergs 2008)
Varje familj bär på en hemlighet. Något vi gömmer undan, inte får tala om. Just därför får det så stor makt över våra liv, till och med när vi inte längre kommer ihåg vad som egentligen hände. Inte är jag ensam.
Nu öppnar jag dörren till det som mamma gömde. Det känns som jag inte har något att förlora. Ska jag förstå mer om mig själv, innan det är för sent, måste jag först förstå mer om mamma.
En kvinna reser tillbaka till sin barndomsö. Skammen möter henne redan vid ångbåtsbryggan. Följer henne hack i häl. Mumlande, Nog minns folk här hur det var. Allt det där med din mamma. Längs barndomens stigar når hon tillbaka till sin mammas liv och vingklippta längtan men också till insikten om hur hon själv har präglats av det som hände – och av sitt behov att aldrig, aldrig någonsin, bli lik sin mamma. När hon lämnar ön vet hon inte bara mer om sig själv. Hon vet också mer om sin mammas hemlighet, vad som hände – innan allt var över.
En dag ska jag ta mig någon annanstans. (Brombergs 2011)
»Jag reste tillbaka till förorten Söderkulla i Malmö, till det 70-tal som ingen längre talar om eller verkar minnas. Som om vi aldrig funnits. Vi som inte stred på barrikaderna för att förändra världen. I stället gifte vi oss,skaffade jobb och bruna manchestersoffor. Bjöd på kasslergratäng framför Hylands hörna.
Hösten 2010 fotvandrar jag bakåt i mitt eget liv. Genom äktenskapet, det första. Fram till sveket och den oundvikliga katastrofen. Så klarnar bilden av den unga kvinna som en gång var jag. Hon som finns kvar där bakom håret som nu börjat gråna«
Tio berättelser om bröstcancer. (Månpocket 2012)
Varje år får 8 000 svenska kvinnor beskedet att de har bröstcancer. Det är 21 kvinnor varje dag. En kvinna var 68:e minut. För att väcka uppmärksamhet kring sjukdomen och bidra till forskning och vård ger Månpocket ut en antologi med nyskrivna och personliga texter om hur det kan vara att leva med och efter sjukdomen, som drabbad eller anhörig. Kända författare och helt vanliga svenskar – överlevande, partners, barn och barnbarn – berättar om sina erfarenheter av bröstcancer. Deras texter är vittnesmål från en plats där alla föreställningar om livets självklarhet ersätts av rädsla och ovisshet, men där lycka och hopp fortfarande kan spira. Åsa Lantz, Clara Lidström (UnderbaraClara), Johanna Nilsson, Karin Thunberg och Karin Wahlberg bidrar med varsin text. Författaren och journalisten Lena Katarina Swanberg har intervjuat Gaby Borglund, Bo-Göran Lickander, Carina Lundberg Markow, Linda Olofsson samt Elisabeth Roos och skrivit deras berättelser. Med förord av professorn och författaren Stefan Einhorn.
Kärlekens pakt: (Svenska Dagbladets förlag 1997)
